Min insändare i Helsingborgs Dagblad den 15/9 om tidningen Amos, har fått mycket positiv kritik, både i tidningen och till mig privat. Insändaren har också fått ett svar från kyrkoherden i Helsingborg, Kristian Lillö. Det svaret kan du läsa här.
Eftersom svaret till stora delar är i det närmaste obegripligt formulerat, bad jag om en replik i HD. Den publicerades aldrig i tidningen, så jag gör det här nedan istället.
– – – – –
Replik till Kristan Lillös kommentar om min insändare om tidskriften Amos.
Det är bra att Lillö påtalar att det jag saknar om tro och uppmuntran i tidningen Amos “predikas rikligen i gudstjänsten”. Min fråga är bara hur många av Amos potentiella läsare som går till kyrkan och får höra det. Kanske borde Amos spegla lite av detta om man vill nå utanför de redan kyrkovana.
Och jag tycker faktiskt att man behöver nämna Jesu namn. Det räcker inte med att hänvisa till formuleringar som Livet Självt etc. Lillö och Amos verkar undvika namnet Jesus. Varför?
Lillö hänvisar också till första trosartikeln i Treenighetsläran, och Guds skapelseprocesser, Cooperatio Dei, evangeliskt lutherskt uppdrag mm. Hur många i ett sekulariserat samhälle förstår innebörden av det?
Som kristen i många år, och som skrivande och läsande journalist i större delen av mitt liv, har jag faktiskt svårt att hänga med i Lillös högtravande formuleringar och fina ord. Och jag vet att jag inte är ensam! Jag var tvungen att googla för att förstå, som någon sa till mig….
Vad betyder t ex ”…komplexa system och företeelser som bl a svordomar av såväl celest som diabolisk karaktär förklaras delvis av religiösa och kulturantropologiska begrepp”.
Uttrycker sig Lillö på samma sätt i gudstjänsterna så förstår jag varför antalet besökare i kyrkan minskar.
Jag vill också påpeka att det inte var jag som kallade Patrik Walerholt för finanshaj. Det var en titel jag lånade från Amos egen rubrik. Walerholt menar att det är viktigt att man ger tid till den man älskar. Och sexologen Kalle Norwall säger att tiden med barnet är det viktigaste. Det är väl knappast någon som inte håller med om det.
Men behöver Amos låta dessa experter berätta det för oss?
Men när Lillö sedan påstår att detta anknyter till Jesu ord i Markus 10:13-16 så tycker jag att det är en sanning med viss modifikation. Jesus tar emot barnen och välsignar dem. Men Jesus säger också: ”Den som inte tar emot Guds Rike som ett barn, kommer aldrig dit in”.
Det handlar om att tro och ta emot som ett barn. Därför är Jesus och hans ord viktiga. Eller för att uttrycka sig med Lillös ordval, något explicit (tydligt) som behöver sägas.
– – – – – –
Tillägg efter ett besök i vårt soprum. Här passar Amos bäst: i soptunnan för att återvinna papper!