Har Svenska kyrkan glömt bort Jesus?

Man kan faktiskt undra om kyrkan glömt bort Jesus när man bläddrar igenom tidskriften Amos som nyligen delades ut bland hushållen i Helsingborg (och  även många andra orter). Tidningen är ju ganska påkostad och måste kosta åtskilliga tusenlappar att producera och dela ut. Man kan ju då tycka att tidningen vore ett ypperligt tillfälle att berätta om det väsentligaste i kristen tro och vad den kan betyda i vardagen.

Hur många söndagar behöver kontraktsprosten Kristian Lillö predika för att nå potentiellt lika många lyssnare som när han skriver om folkhem och algoritmer i Amos ledare?

I en tid då många levt länge i isolering, ensamhet och rädsla inför framtiden, borde Svenska kyrkan borde skriva något om den tro som kan ge trygghet, hopp och frid i en osäker värld. Kanske också något vittnesbörd som kan bli till uppmuntran och glädje.

Men vad hittar jag i Amos? Jo ett tema om frihet som innebär att svordomar är ett gott tecken. Artikeln breder ut sig på hela sex sidor och där vi bland annat får veta att ”de fula orden ofta står för positiva uttryck”. Dessutom finns ett porträtt av en tv-sexolog, som tydligen är känd från Realityserien Gift vid första ögonkastet. Han bor i Stockholm med sin man. Sexologen pryder omslaget på Amos och får breda ut sig på fyra sidor i tidningen.
Nästan lika mycket plats får en trollerikonstnär från Halland.

Vad mer kan man läsa om i Svenska kyrkans tidning? Jo bland annat om kompostte för sjuka växter. Och om en finanshaj som hittat friheten i sitt eget företag. Mest rädd är han för att inte få in tillräckligt med uppdrag eller sälja tillräckligt mycket..
Och så finns en artikel om en växt som kan rädda kusten från erosion.

Man häpnar över allt som Svenska kyrkan vill berätta om.

Som i många andra tidningar vill redaktionen också dela med sig av lite boktips. Där kanske man ändå kan hitta något uppbyggligt eller andligt. Kanske rent av någon om Jesus. Men inte då. Där får vi tips att läsa om Margit som bestämt sig för att vara otrogen, och om Amanda som festar för mycket. Och så en bok som beskriver George Orwells besvikelse över kommunismen… Bland annat.

Något positivt hittar jag ändå i Amos. På fyra sidor får vi läsa om vad de olika nomineringsgrupperna vill göra om de vinner i kyrkovalet. Alla vill jobba för att minska medlemstappet. Men riktigt hur det ska gå till är mer oklart. Borgerligt alternativ har tydliga borgerliga värderingar (inte nödvändigtvis kristna alltså), och vill bland annat sitta med vid planeringsbordet när Helsingborgs stad tar fram nya detaljplaner. Den viktigaste frågan för socialdemokraterna (förutom medlemstappet) är att ordna fler begravningsplatser, och Sverigedemokraterna vill värna om kyrkans kulturarv från forna dagar.

Jag raljerar lite, och vet mycket väl att man vill andra saker också. Men ändå.

En nomineringsgrupp utmärker sig dock. Det är Frimodig kyrka som är den enda nomineringsgrupp i Helsingborg utan partipolitiska förtecken. Och här nämns faktiskt Jesus – det enda stället i tidningen om jag inte misstar mig. ”Det är i mötet med Jesus Kristus vår Herre, som vi människor, församlingen och hela kyrkan förnyas.”
Jag tror jag lägger min röst i kyrkovalet den 19 september på den formuleringen!