Hur ska det gå för dem, alla dessa singelmammor i Kenya. Livet är hårt för många i Kenya, men ensamstående mammor med barn att försörja har det värre än många andra. Och de är många!
Finns det ingen äkta make registrerad, finns det heller inget försörjningsstöd. Det gäller att klara sig själv.
Av någon anledning har några av dessa mammor berört mig på sistone. Jag vill berätta om två…
En av dem försörjer sig på stranden i Mombasa. Hon har tre barn att ta hand om. När turisterna minskat i antal har livet blivit allt svårare. Det är inte alltid pengarna räcker till mat utan de får gå och lägga sig hungriga.
Nu har den största killen börjat på secondary school (årskurs 8-12). Och då är inte skolan gratis längre. Det är den egentligen inte innan heller eftersom föräldrarna måste köpa skoluniform, skrivböcker, pennor mm. Men nu måste hon betala en skolavgift också, kanske 30 000 kenyashilling (2500 kr) om året.
Mamman har lyckats spara ihop till den första terminens avgifter, men då har pengarna inte räckt till den licens hon behöver för att få jobba på stranden. Så nu har hon fått polisen efter sig och hamnat i en negativ spiral. Ingen licens, inget jobb, inga pengar till skolavgift.
Den andra mamman lärde vi känna för många år sedan. Vi träffade henne i en by utanför Voi där hon bodde med sina syskon. Barnens mamma var begraven på tomten och pappan var borta sedan länge. Hon hade stora ambitioner. Hon ville studera och starta ett eget företag. Anställa folk istället för att vara anställd.
Men hon blev gravid och avslutade aldrig skolan. Fick ett barn till, men det allt såg trots allt bra ut för henne och hennes unga familj.
Men för en tid sedan fick jag höra att hon och barnens far separerat. Att hon flyttat till Mombasa för att försörja sig. Förmodligen är barnen kvar hos pappan och svärmor.
Hon är nu 25 år, arbetslös i Mombasa med en bebis att ta hand om. Vad har hon för möjligheter att försörja sig och få ett värdigt och anständigt liv? När jag får kontakt med henne ber hon mig om hjälp med att skaffa ett jobb….men hur ska det gå till?
Livet är inte rättvist! Och jag undrar hur vi kan hjälpa till för att undanröja åtminstone en del av orättvisorna – och göra livet lite mer drägligt för någon av alla dessa små.
Och jag blir tacksam för hur bra jag har det.