Voiprojektet startade 2004, bland annat tack vare en förfrågan från Bogesundsskolan som ville ha ett projekt att stödja. Från början fick 15-20 föräldralösa barn i Voi med omnejd hjälp och stöd. Drygt tio år senare har antalet stigit till drygt 60 barn .

Bogesunds House köptes in och blev navet i verksamheten. Där startade senare även två förskolor för barn i närområdet.

De föräldralösa barnen får stöd och hjälp i den miljö där de bor, oftast hos någon anhörig. Kanske en moster eller mormor, eller i något fall en storasyster. Hjälpen består av olika delar beroende på vad de olika barnen har för behov. Men det omfattar alltid skolkostnader och viss basutrustning som madrass, sängkläder och myggnät.

Ofta får de också mattillskott, speciellt de mindre barnen och de som är hiv-positiva, men också andra eftersom torkan ofta är svår i området. En del har fått nya hus eftersom de bott i ruckel.

Allt sedan starten har Britt och jag haft en central roll i projektet och varje år besökt Voi för uppföljnings- och utvecklingssamtal.

En miltolpe i projektet var 2013 när ett nytt gästhus invigdes i utkanten av Voi. Byggnader och ett större markområde har kostat några miljoner svenska kronor.

Pengar har samlats in i Ulricehamn – till stor del genom företagssponsring – och det finns inga lån på anläggningen. Detta har varit möjligt tack vare ett stort engagemang av Rotary i Ulricehamn – och inte minst medlemmarna Håkan Marby, Ulf Lindskog och Janne Fritzson. Utan detta engagemang hade gästhuset aldrig kommit till.

Tanken med gästhuset har hela tiden varit att bli det nya navet i den allt mer växande verksamheten. Samtidigt som barnen fick en plats där de kunde samlas alla på en gång för både lek och undervisning, så fungerar gästhuset även som ett vanligt gästhus för allmänheten. Överskottet från verksamheten ska gå till arbetet med barnen.

Det finns också en del odlingar på området, och 2016 sattes  ett växthus upp där det bland annat odlas tomater och lök på ett energisnålt sätt.

Under 2016 började det ”knaka” i samarbetet. Britt och jag ville helt enkelt utveckla verksamheten mer än man ville i Kenya. Bland annat ville vi fullfölja tanken med att göra gästhuset till ett utvecklings- och utbildningscenter inom olika områden, t ex ekologisk odling, sömnadsutbildning, datautbildning etc, men också starta viss småskalig förädlingsverksamhet från odlingarna.

Gästhuset och verksamheten där skulle också bli en naturlig plats för de äldre barnen i projektet för att få förkovra sig på olika sätt och bli bättre rustade att ta hand om sig själva efter att de lämnat projektet.

Självklart borde då också kontoret och koordinatorn har sin givna plats på gästhusområdet.

Gästhuset i sig behövde också bli bättre på marknadsföring och service för att nå upp till målet om en rimlig avkastning från uthyrningsverksamheten.

När så inte skedde, och vårt engagemang samtidigt ifrågasattes, valde vi att lämna projektet i slutet av året.

På Voiprojektets hemsida finns framtidsvisionen som den såg ut från början. Tyvärr är hemsidan dåligt uppdaterad sedan vi lämnade projektet…