När vi ser tillbaka på 2022 så går det inte att komma ifrån att språkcaféet i EFS-kyrkan under hösten är något av det mest fantastiska vi fått vara med om under året. Inte kunde vi ana hur det skulle utvecklas. Vågar nästan använda ordet ”succé”

Förutsättningen för bidraget från Helsingborgs stad var att minst sex registrerade ukrainska flyktingar (med LMA-kort) skulle delta varje gång, och att vi skulle hålla på sammanlagt 6 timmar i veckan. Totalt har vi haft 84 ukrainare inskrivna på språkcaféet under hösten och i genomsnitt har det varit 24 registrerade flyktingar varje gång. Lägg därtill ett antal ”oregistrerade” ukrainska medborgare och cirka 10 svenskar varje gång.

Viktigare än antalet deltagare är dock upplevelsen och innehållet i caféet. Även där snuddar man vid att använda ordet succé. Många av ukrainarna uttrycker så mycket tacksamhet och glädje över möjligheter att samlas.

– Det är en så varm och välkomnande atmosfär, säger många. Caféet betyder väldigt mycket för den oro och stress vi upplever.

Många av deltagarna är kvinnor, och ganska många har barn med sig. Männen är kvar i Ukraina. De flesta lever alltså i splittrade förhållanden och oron över dem som är kvar är uppenbar i caféet, inte minst de gånger vi hör på nyheterna om nya terrorattacker på den ukrainska civilsamhället – och det är ganska många gånger.

Då får vi gråta tillsammans. Andra stunder när vi pratar om olika seder och uttryck får vi skatta tillsammans.

Både ukrainare och svenskar säger att de fått många nya vänner, ja till och med en ny familj!

Konceptet för språkcaféet är i grunden väldigt enkelt (tur är väl det för vi har inte gjort något liknande tidigare). Vi träffas, fikar och pratar tillsammans på lätt svenska.

Ibland bjuder vi på enkelt fika med bullar och kakor. Ibland lite mer matnyttigt, och inte helt sällan blir det soppa med tilltugg.

Tack vare stöd från studieförbundet Sensus och Helsingborgs stad har vi kunnat timanställa en kvinna från Ukraina som också är flykting. Hon är nyckeln för att nå den ukrainska gruppen i Helsingborg med omnejd. Hon har också ofta någon form av presentation som vi sedan kan prata vidare om.

I gruppen av svenskar finns det ett par personer med erfarenhet av svenskundervisning för invandrare, som hjälper till med lite grundläggande svenskundervisning. Det finns sångare och musiker som hjälper till med lite sång och musik – och det finns flera ukrainare som gärna sjunger för oss andra. Det finns för övrigt många fler kulturella förmågor i gruppen än sångare. Konstnärstalanger och en trapetsartist, för att nämna några.
Se videon på Facebook när Viktoria och Bogdan uppträder

Allt ihop är mycket berikande och lärorikt!

Under resans gång har nya aktiviteter lagts till det primära syftet med språkcaféet. Vid varje samling delar vi ut mat som vi får från ICA Hamilton. Det blir 7-8 bananlådor och någon bärkasse med bröd två gånger i veckan med matvaror med kort datum. Allt går åt! Även under jul- och nyårsuppehållet delade vi ut mat, men då bara en gång per vecka. Några reste ända från Perstorp och Ängelholm bara för att få lite mat.

Men det är klart, får man bara 71 kronor om dagen av Migrationsverket – och det ska räcka till allt – då är allt man kan få värdefullt!

Det är för övrigt rent ut sagt skamligt att denna summa inte höjts sedan 1994, medan ”vanliga” asylsökande (som alltså inte omfattas av massflyktsdirektivet) får 308 kronor om dagen. Vem kan tycka att detta är rättfärdigt? Eller att ukrainska flyktingar bara får gratis akutsjukvård, medan andra har all vård gratis.

Inför julavslutningen hade vi en insamling i kyrkan till julklappar till flyktingarna. Vi fick 13 000 kronor, samt ett bidrag på ytterligare 15 000 kronor från Sundsgårdens julmarknad. Så vi köpte presentkort på ICA som julklappar för 28 000 kronor!

Snacka om att det var en välkommen julklapp.

Dessutom har vi haft en insamling av begagnade kläder, husgeråd och andra saker. Ukrainarna fick skriva ”önskelistor” på vad de behövde. Det kändes lite oroligt över vad vi skulle kunna samla in, men till vår stora glädje (och överraskning) fick nästan alla allt de önskat sig!

Visst har det varit mycket jobb med språkcaféet. Men vi är många som hjälps åt – och glädjen har vida överträffat arbetet. Önskar att fler kunde vara med och uppleva detta!

Får vi avsluta med två ögonblicksbilder från en 4-åring som är med sin mamma på språkcaféet?

Vid ett tillfällen fick han tag i en förpackning med färska blåbär och hallon i en av bananlådorna. Den glädje som strålade från hand ögon när han fick klart för sig att han fick dem att äta, är obeskrivlig. En annan gång kom han och ville ge Britt något. I sin hand hade han en 2-krona och en 50 öring. Det kändes som änkans skärv!

Det ska bli spännande att se vad 2023 kommer att innebära….