Bakgrunden är denna: När flyktingarna började komma från krigets Ukraina så införde Skånetrafiken och andra aktörer fria resor för flyktingarna. Syftet var att undvika det kaos som rådde 2015-16 när många flyktingar kom till Sverige.
Åtgärden togs i ett akut skede när massflyktsdirektivet kom och var aldrig tänkt att vara permanent. Den 31 oktober kommer därför förmånen med de fria resorna på kollektivtrafiken att tas bort.
Detta oroar naturligtvis många flyktingar. Därför bjöd vi in Helsingborgs Dagblad till Språkcaféet i EFS-kyrkan. Se vidstående klickbara bild.
Risken är uppenbar att beslutet är kontraproduktivt, det vill säga mer till skada än nytta. Om flyktingarna inte kan ta sig till t ex den språkundervisning som flera studieförbund arrangerar, eller vårt språkcafé i EFS-kyrkan, så minskar möjligheten för flyktingarna att lära sig svenska, förstå det svenska samhället – och ytterst att få ett jobb!
Det är förstås helt orimligt att någon ska betala resan själv och ta 56 kronor till biljettpengar av dagsersättningen på 71 kronor (61 kronor per dag för sammanboende). (Att beloppet på dagersättningen inte höjts sedan 1994 är för övrigt rent och skärt bara skamligt!)
Självklart är det inte Skånetrafikens uppgift att tillhandahålla fria resor. Men å andra sidan är det ju inte heller förenat med några extra kostnader. Bussarna och tågen går ju i alla fall!
”Det är orättvist”, säger någon, ”att vissa flyktingar särbehandlas”. Och visst borde alla behandlas lika. Men EU:s massflyktsdirektiv är också unikt och har inte används tidigare. Det är väl inte avundsjukan som gör att vissa protesterar mot förmånen att ha fria resor, och anmält saken till jämställdhetsmyndigheten – och till och med kallat det för rasistiskt?
Det finns en viss chans att flyktingarna kan få resorna betalda till så kallade TIA-insatser, det vill säga Tidiga Insatser för Asylsökande. Men det är en ganska byråkratisk process. Först ska föreningen som har en integrerande verksamhet skicka en ansökan (och bifoga en bund dokument) till Länsstyrelsen för att bli godkänd. Sedan ska föreningen utfärda ett intyg till varje flykting om att hen deltar i verksamheten, och sedan ska flyktingen gå med intyget till Migrationsverket för godkännande – och slutligen få ersättning för resorna (under vissa förutsättningar).
Ovanstående måste varje flykting och varje enskild förening som arrangerar TIA-insatser göra. Inte konstigt om handläggningstiderna på Migrationsverket blir långa…
Dessutom kan flyktingarna ändå inte ta bussen för att hämta barnen, eller åka till en billigare matbutik en bit längre bort, eller åka till Second Handbutiken för att köpa billiga vinterkläder, etc etc.
PS. det blev visst en insändare i HD av det här inlägget. Bra mediautdelning den här veckan;-)
Läs även Succé för språkcafé i kyrkan